Planerar.

Ska skriva på kontrakt för hyreslägenhet på måndag. Flyttar till stan i april. Nästa tisdag (9:e februari) ska jag till ätstörningscentret igen för prover, vägning (?) och terapisamtal. Var där i tisdags och satt mest tyst. Hade så mycket i mig men orkade bara inte. Så hon pratade mest för sig själv och jag ville mest därifrån. Hon sa att läkaren och sjuksköterskan som tar proverna på mig hade uttryckt stor oro för mig eftersom mitt kaliumvärde blivit så lågt, tror det var nere på 2,5 sist. Min terapeut försökte få mig att gå med i gruppterapi för hetsätning, hon försökte få mig att förstå att jag är värd ett bättre liv, jag är värd att må bra, värd att ha det annorlunda. Jag är ju tydligen så ung. Men inom mig växer åldersnojan sig större för varje dag. I min ålder är man inte singel, i min ålder har man typ gift sig och skaffat barn och har villa volvo vovve. Jag är som en liten osäker 18åring som aldrig kommer någonstans. Men nu blir ju en flytt av, och 2015 fick jag ett jobb att gå till. Så kanske blir 2017 året för relationen... Oj, vänta... Lever jag ens 2017? Vi får se. Vi får se.

Men det ska bli stora förändringar i och med flytten. Stora, stora planer smids. Åh, det ska bli så bra. Tror jag. Hoppas jag. *Fingers crossed*