onsdag 6 januari 2016

New year



Jag är så arg. På alla. På läkaren, på mamma, på pappa. Jag träffade läkaren på ätstörningscentret i måndags efter jobbet, min terapeut hade bokat in mig för det av någon vag anledning. Varken läkaren eller jag visste varför så han satt mest och konstaterade att jag hade "gått upp lite i vikt" och så liksom hånlog han mot mig. Jag skojar inte. Och sen upprepade han det tre gånger till under samtalet. "Du har ju gått upp lite i vikt". Jag bestämde där och då att nu jävlar får det fan vara nog. Han tycker jag är tjock. Han baserade min vikt på den vägning jag hade senast där jag vägde 45,5, för jag blev aldrig vägd i måndags men jag vet att jag vägde 44,5 då. Nu är jag nere på 43,8 och ska ha ny invägning på måndag. Tänker inte väga över 42 då. Fyfan vad han ska få ångra vad han sa, den jäveln. Ändå frågade han om jag hade funderat mer på inläggning, hur går det ihop om han tycker jag är tjock??? Driver han med mig???

Hemma är det krig. Eller mellan mina väggar råder just nu för ovanlighets skull ett slags samlat kaos. Jag har kontroll, jag är fast besluten att nå 42 kg till måndag. Men så fort jag rör mig utanför dessa väggar så är det som att min åsyn retar gallfeber på precis alla. Jag fick ett extremt utbrott på mina föräldrar förut och jag skäms för de fick se ett monster ta över mig. Min terapeut har bett mig försöka acceptera att det som är gjort är gjort och det som är sagt är sagt; tankar är bara tankar och det ska inte ta över hela mig. Det ska passera och lämna mig orörd. Men allt jag gör och har gjort kan och kunde gjorts annorlunda och allt jag säger i princip ångrar jag. Men men, bara svälja att det var så jag sa det och sen stryka det där evighets-ältandet som kommer. Det är tydligen inte bra för mig.

Imorgon jobbar jag hela dagen så klarar mig undan maten. Kommer nog klara mig hela helgen förresten, nu när ingen vill se röken av mig. Jobbet är det enda som håller ihop mig. Jag vet inte vad jag ska ta mig till med livet utanför jobbet, jag vet inte hur man lever. Jag vet inte om jag orkar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar