Okej, något jättemärkligt har hänt... Imorse stod vågen och velade mellan 44,9 och 45,1 i evigheter men hur många gånger jag än klev av och på vågen så stod det slutgiltigt 45,1. Det är dock inte det som är det märkliga (även om jag är glad att det går neråt!).
Igår när jag stod i kassan på jobbet fick jag en obehaglig känsla i magen, mensvärk... Upptäckte på min lunchrast sen att fan, jag har fått min mens tillbaka... Min läkare på ätstörningscentret har dock sagt att för att jag ska kunna få tillbaka min mens så måste jag upp över 50-strecket på vågen, eftersom min kropp inte pallar mens vid en "såhär låg vikt" (hans ord, inte mina). Men tji fick han. Och jag... Usch vad jobbigt. Det var ju så skönt att slippa tänka på tamponger och mensvärk och pms och allt... Tio månader fick jag i alla fall utan det där helvetet... Fast en positiv sak är att jag åtminstone inte sabbat mina chanser att kunna få barn i framtiden (jag vet dock inte varför jag har inställningen att jag antingen 1. kommer att få missfall i alla mina försök till att bli gravid, eller 2. inte ens kommer lyckas bli gravid även om jag försökte). Jag är så optimistisk, jag vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar