Hade två besök på ätstörningscentret idag. Det första besöket fick jag en kallelse till så sent som igår, skulle haft det samtalet redan förra veckan men hon var sjuk då och ställde in. Vi träffades idag istället, det var ett första bedömningssamtal, nästa vecka ska jag fylla i några formulär så att de kan sätta en diagnos på mig. Jaha. Så var det dags för besök nummer två efter en två timmars dötidsrunda på stan (där jag förövrigt provade massa jeans i strl 25 och ALLA är för stora.. speciellt i låren...). Jag fick träffa en överläkare som mätte blodtryck, hjärta, lungor, kände och klämde på magen, konstaterade lanugohår på ryggen (ja, jag ser ut som en man på ryggen), vi diskuterade mitt menstruationsbortfall (han var chockad över att den försvann på en så "låg" vikt som 45 och inte tidigare), ja... Sen skulle jag vägas och jag vägde 43,05 kg med kläder på. Tydligen är jag "ganska ordentligt" underviktig (och tydligen kan man inte bli så smal som mig genom att enbart spy.. hm.. vet inte det jag.. tycker det är det enda jag gör) och han sa flera gånger hur "tråkigt det vore att behöva lägga in mig och tvinga i mig sondnäring" och mitt kaliumvärde som tydligen varit farligt lågt (det var nere på 3, under 3 är tydligen akutintag på) ville han åter kolla upp, så det skulle vi ta nästa gång. Han skulle även beställa tid för en bentäthetsmätning av mitt skelett..
Ja.. Mycket gråt och tårar har det varit idag, och skam. Skam som in i helvete. Undrar vad fan jag har gett mig in på. Men tack och lov kan jag avbryta när jag vill eftersom jag är myndig. Så jag ger det en chans och så får vi se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar