Kommentarer som jag har fått de senaste dagarna;
- Vad liten du har blivit. Har du krympt? (mormor, med granskande blick)
- Du har alldeles för smala armar. (klasskompis som skulle mäta mitt blodtryck men manschetten var för stor)
- Du är mycket mindre än henne och antagligen ganska vältränad. (läraren förklarade varför jag hade så extremt mycket lägre puls än min klasskompis, alla i klassen låg på typ 78-85 i vanlig puls, jag hade 52)
- Din mage är helt platt ju. Nu har du blivit en sån där som kan äta hur mycket som helst utan att bli tjock. Du kommer aldrig bli fet igen. (syster)
Den sista kommentaren fick jag imorse och det är så jävla tragiskt. Nej, jag har inte blivit en sån som kan äta hur mycket som helst utan att bli fet, jag är en sån som kompenserar bort allt för att inte bli fet. Skulle jag sluta kompensera skulle jag gå upp tio kilo på en vecka. Jag vet att min kropp är uttorkad och så fort jag behåller mat och vätska så samlar min kropp på sig det och därför kan jag inte behålla någonting. För övrigt kräks jag oftast utan fingrar numera. Lättsmält mat kommer upp bara jag spänner magmusklerna lite. Jag väger äckliga 56,5 kg igen, hetsar alla dagar i veckan. Men jag vet att 1 kg försvinner när jag tränar imorgon. Har vilodag idag, sprang 45 min nonstop igår + intervaller i 25-30 minuter efteråt. Brände ca 700 kcal. Planerar att bränna minst 600 kcal imorgon, känner jag mig pigg blir det mer. Idag blir det lite plugg och försöka stå emot hetssuget som vägrar lämna mig ifred. Så äcklad av mig själv. Äckel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar